Fan, igår efter att jag hade skrivit klart min bön och skickat iväg den till Uppsala Domkyrka såg jag att jag hade glömt nämna vilken tid jag och Blondinbella skulle träffas.

Pizzerian öppnar ju redan kl.10 och har sedan öppet fram till 21. Jag skulle alltså va tvingen att gå upp fruktansvärt tidigt för att sedan hänga på låset och sitta där ända fram tills dom stängde.

Det kändes verkligen som om en liten bit inom mig dog när veckarklockan ringde 09:00 och jag tror inte att jag lyckats gå upp såhär tidigt på säkert minst 10år.

Jag gick ut på en gång så jag inte skulle somna om, satte mig som en zombie på mopeden och begav mig in till Östersund mot pizzerian. Solen hade nog precis gått upp för det var fortfarande kallt ute och till min stora förvåning var det faktiskt ganska många som redan var vakna. Det får en verkligen att undra... vad är det egentligen för människor som väljer att gå upp såhär tidigt på morgonen?

Jag satt där hela dagen på pizzerian ända fram tills de stängde men det kom aldrig in någon Bella genom dörren. Nu har jag nog tappat allt hopp för svenska kyrkan och det känns som om det är nåt skumt med den där "Be Online" tjänsten, precis som jag misstänkte.

Jag hann i alla fall få i mig 4st olika pizzor innan dagen var slut bl.a. den inofficiellt så kallade "Örjan Special". Det är en inbakad Kebabpizza med pommes och extra beasås. Så helt bortkastad var ju ändå inte dagen :-) Men det hade satt lite extra krydda på dagen om Bella var där.


I brist på andra bilder lägger jag upp den här...
det är en klick beasås (hittad på google).

Jag är inte så religiös eller så insatt i Jesus, Thor och Oden mm... Men idag såg jag av en slump att "Svenska Kyrkan" satsar på något som de kallar för "Be Online" där alla ens böner går i uppfyllelse på bara en knapptryckning. Det lät ju helt fantastiskt och tjänsten är dessutom helt gratis. Jag är lite skeptisk men ger den ändå ett försök. Man kan väll säga att sidan är som "anden i lampan", fast med oändligt antal önskningar.

För att på snabbast och enklast sätt få reda på hur bra tjänsten fungerar la jag in ett specifikt datum i min bön.



Jag valde att skicka bönen till Uppsala domkyrka för att öka mina chanser.
Det kommer bli spännande imorgon... jag kan knappt bärga mig...
tänk om...  :p

Jag har även lagt in en bön där jag önskar att jag vinner en Volvo S80 på Bingolotto i helgen. Det här blir minst sagt en intressant vecka!

Länk till min bön i Uppsala, Klicka Här!

Idag var jag hos doktorn igen och vägde mig. Tydligen hade jag gått upp ytterligare 5kg sen sist. Han sa att den här utvecklingen inte alls är hållbar i längden och om jag inte börjar äta nyttigare och mindre portioner så kommer jag snart inte orka ta mig upp ur sängen på morgonen. Den meningen skrämde mig lite... vem ska då ge mig mat?

När jag kom hem bestämde jag mig genast för att göra något drastiskt åt mitt liv genom att inte äta eller dricka något överhuvud taget tills jag blivit smal för att sedan kunna börja äta som vanligt igen.

Den tanken lät ju väldigt bra för stunden men efter någon halvtimme började jag lite smått inse att det inte går att leva utan mat, chokladsås och ostbågar. Och efter en timme sprang jag in i köket för att pressa i mig en massa chokladkakor som om jag inte hade ätit något på två hela veckor för att kompensera denna hemska tanke. Magen är inget att leka med!


Hon verkar verkligen gilla maränger och det gör jag med.

Det var när jag satt och läste på Kenzas blogg och såg den här bilden som jag insåg vilket hemskt beslut bantningen var... Hon hade gjort en riktigt underbar chokladpudding med grädde och maränger. Det skulle inte sitta fel nu. Synd bara att hon bor så långt bort :-(

Det får bli en annan dag kanske...

Länk till Kenza's blogg, Klicka Här! eller så finns hennes länk under "Länkar" i sidomenyn.

Eftersom jag har väldigt svårt att komma ihåg att ta mina nya tabletter som jag fick från psykologen, så har Anna idag bytt ut dom mot några andra som ska få mig att lättare ta dom regelbundet.

Det känns helt underbart och tabletterna fascinerar mig något oerhört. De är inte längre vanliga piller eller kapslar som man måste svälja ned med vatten utan de är små tuggtabletter som smakar apelsin och socker, med samma konsistens som PEZ. De är jättegoda. Precis som godis. Anna är ett geni!

  
Dom är så goda att man nästan inte kan sluta äta :D haha

Som varje kväll så är det nu kväll igen. Och efter en längre tids depressioner, troligen på grund av utbrändhet börjar jag nu äntligen känna mig på bättringsvägen. Det blev lite för mycket att tänka på när rehabiliteringssimningen började dra igång för ett par veckor sen på tisdagar så jag har knappt orkat göra så mycket annat än att tänka på det. Min doktor sa att det skulle få mig att må mycket bättre men jag har väldigt svårt att hålla med  om det eftersom jag mår mycket sämre. Jag har bara orkat ta mig dit en tisdag och har sedan dess skippat resten. Bara tanken gör mig trött och deprimerad. Varför måste man röra på sig i onödan om man inte vill!?

Till slut så pratade jag idag med min psykolog Anna som bestämde sig ganska snabbt för att ringa min doktor och be honom att avbryta simträningen. Så från och med idag är simningen på tisdagar valfri! Det här är nog första gången jag någonsin hållit med min psykolog till 100 %. Hon som brukar kännas så destruktiv och vilja vända helt upp och ner på mitt liv har nu äntligen hjälpt mig med något. Och dessutom hjälpt mig med något som jag själv tycker jag behövde hjälp med.
Hur som helst har jag hunnit vilat upp lite mig nu och mår äntligen bättre. Nu ska jag börja blogga lite oftare igen!

Kramar Örjan

Jag hittade en gammal tidning imorse när jag letade efter mynt under soffdynorna. Där såg jag den fasansfulla nyheten att Gunnar Wiklund, en av Sveriges mest kända och älskade artist är död.


Hur kan jag ha missat detta? Har tidningen legat oläst
i min soffa sedan 1989? Och vart kommer den ifrån?
Fårgorna är många...

Han somnade in den 26e september 1989 men jag upptäckte det inte förens idag. Jag som väntat så länge på att han återigen ska komma upp till Östersund för en spelning. Han har skrivit många bra och mycket originella låtar och han är en av mina absoluta favoriter. Därför väljer jag att lägga upp några av hans underbara låtar på Youtube för att hedra honom... Man blir alldeles varm i hela kroppen av hans ljuva stämma. Det är verkligen att man får gåshud så fort han börjar sjunga. Han var ju så underbar...

Gunnar Wiklund - Jag Söker Efter Ord
Det här måste vara det absolut tyngsta och mest kraftulla låtstycke jag
någonsin hört. Han är ett Geni!

Gunnar Wiklund - Mest Av Allt

Jag säger bara gåshud.

Jag ler och är glad nu när jag hör hans musik igen men på samma gång gråter jag i frustation för jag hela tiden blir påmind om att han är död. Jag tror inte jag har mått såhär konstigt och svängigt någon gång. Mina känslor kan nog beskrivas hur en anorektiker skulle känna sig med bulimi.

Länk till en annan låt av Gunnar Wiklund och mitt bildspel till Bella. Hittas Här!

Huh, jag är helt slut trots att klockan bara är 17 och att jag bara varit vaken i 4 timmar! Anledningen är att min doktor har skrivit upp mig på så kallat rehabiliteringssim eller "fetsim" varje tisdag på det lokala badhuset. Jag tycker det lät lite onödigt men jag åkte ändå dit för att leka i vatten är ju alltid lika roligt.

Idag var det i alla fall första gången jag skulle dit och jag beslöt mig för att ta en liten mjukstart som min doktor hade rekommenderat för att inte riskera att chocka kroppen. Jag började med att ligga och flyta runt i barnbassängen i någon halvtimme innan jag gick upp för att mysa ett par minuter i bastun. När jag satt där i bastun började jag tänka på Blondinbella igen. Jag kom av mig lite och somnade till i nästan en timme och det hade kunna gått riktigt illa. Som tur kom det några som väckte mig men jag är ändå lite arg på honom som snärtade till mig så hårt med handduken. Det var lite onödigt och jag hann tyvärr inte se vem det var för han sprang därifrån så snabbt.

Nu skulle Isabella varit med. Dela ett kallt glas hallonsaft, småprata och smiska varandra lite lätt med björkris. Haha så kul det hade varit.


OBS! Bilden är ett montage.

Nu när jag kom hem ser jag att det är en stor orangebrun fläck på sidan av min t-tröja. Jag smakade på den och det verkar inte vara mat. Jag måste ha lutat mig mot något konstigt på busshållsplatsen. Hur tvättar man bort sådant? Verkar inte gå bort med vanligt vatten och tvål.

Idag var jag inne på en loppmarknad i Östersund och fastnade framför en gammal tidning med Britney Spears på framsidan. Hon såg mig in i ögonen och jag in i hennes. Hon log på läpparna, talade till mig och sa "Tro på Dina drömmar!" och det nådde verkligen ut till mig. Från och med idag ska jag inte titta bakåt utan framåt och lämna det bakomflutna framför mig och göra allt till så mycket bättre. Jag tro på mina drömmar!


Britney Spears sa en gång "Tro på dina drömmar!"

Jag står där på en blomsteräng i de norrländska skogarna, vinden smeker min kropp, solen glittrar i vattnet, allt är bara underbart och prästen säger:

 - Inför Gud den allvetande och i denna församlings närvaro frågar jag dig Örjan om du vill hava denna underbara,  jordgubbsdoftande kvinna, Isabella Löwengrip till din äkta hustru och älska henne i nöd och lust?

Det blir alldeles tyst... man hör en fågel kvittra någonstans, jag ler till och tittar Isabella i Ögonen... en glädjetår smeker hennes högra kind. Jag tar ömt hennes hand och svarar... ja! Vi skrattar lite medans tårarna rinner allt mer och våra läppar möts.

Detta har jag tänkt ska hända sommaren 2015. Frågan är bara hur jag ska göra för att uppnå mina mål.

Ikväll känner jag mig ensammare än någonsin trots att jag har suttit och kramats hårt men kärleksfullt med mina katter enda sedan igår kväll. Dom jamar till lite då och då och man verkligen känner hur dom lider med mig. Jag har gråtit i flera timmar nu och kommer nog gråta i några timmar till. Tänk att en spade kan väcka så många känslor.

Spaden hade börjat bli riktigt sliten och när man tittade på den kändes det som om hela ens liv passerade i revy. Varje litet märke och repa hade sin egen historia. Och när spaden nu är borta så känns det som om en stor del mitt liv helt plötslig har försvunnit.


Ett gammalt foto på min spade, tagen någon gång på slutet av 90-talet

Jag måste samla kraft för att våga säga ifrån! Lysrörslampan i köket har dessutom gått sönder igen. Det här är verkligen för mycket för mig på en och samma dag.

Länk tll inlägget om min Lysrörslampa, Klicka Här!

I natt sprang jag tillbaka till sandlådan för att hämta min gula grävspade som jag hade glömt tidigare under dagen på grund av Svantes onda mamma. När jag kom fram sprang jag fram och tillbaka på lekplatsen i flera timmar helt förgäves. Jag kunde inte hitta spaden! Någon måsta ha tagit den!? Har Svantes mamma tagit den?

Jag kände hur tårarna kom allt närmre och närmre och när min kassettbandspelare bytte till låten "Total eclipse to the heart" av Bonnie Tyler kunde jag inte längre hålla tillbaka och sprang därifrån gråtandes hem genom det kalla regnet.

Mitt liv håller på att falla isär och det är ingenting jag kan göra åt det. Min älskade katt är borta, min spade är borta och mina mejl till Blondinbella är fortfarande obesvarade. Det känns som om hela värden är emot mig just nu.

Nu orkar jag inte skriva mer om det här, jag är i ett allt för dåligt skicka just nu. Därför kallar jag inlägget för "Del 1". Fortsättningen kommer alltså imorgon.

Kramar
Örjan

Igår var jag ute och grävde i sandlådan igen och det var riktigt roligt. Dagen började perfekt! Solen sken, fåglarna kvittrade och Svante och Lars-Erik var inte där. Så jag och en trevlig tjej som hette linda hade hela lådan för oss själva. Vi byggde en hel stad i sanden och grävde små kanaler som vi fyllde med vatten.

Dagen som börjat så bra slutade senare i total katastrof då såklart Svante och Lars-Erik kom vid 19-tiden. Det första som hände var att de trampade ner halva staden och sedan kom dessutom svantes onda mamma som schasade bort mig från lekplatsen helt utan anledning.

I stundens känslomässiga inferno glömde jag såklart kvar min gula grävspade. Jag måste smyga dit inatt igen för att försöka hämta den. Hoppas verkligen den finns kvar.

För några dagar sen berättade jag om mitt problem med att hinna gå på toaletten under korta reklampauser. Det gjorde att jag en morgon förra veckan var nära på att missa början av den andra delen av "Doktorn kan komma". Det måste va många fler än mig som lider djupt av det här problemet så därför väljer jag att visa upp mitt nyupptäckta fynd här på bloggen.

Det är en portabel/bärbar pissoar för män (och kvinnor?) och den kostar 11.90 dollar på Amazon.com. Det tycker jag den är väl värd för nu behöver man aldrig mer missa en del av ett serieavsnitt på grund av en sprängfylld blåsa!

Säljes i 6-pack!

Länk till där man kan köpa pissoaren. Klicka här!
Länk till mitt tidigare inlägg om mitt problem. Klicka här!

EDIT: Den finns förövrigt i 3 olika storlekar. "Small" verkar va i det minsta laget med risk att rinna över. Så därför skulle jag nog satsa på "Medium" eller "Large".

EDIT: Det blir nog en Large för då räcker den gott och väl till mer än ett toalettbesök innan den måste tömmas.

Jag älskar att läsa andras bloggar och jag älskar video och därför älskar jag framförallt videobloggar.

Det finns fruktansvärt många videobloggar därute och det är inte lätt att hitta dom som har kvalité samtidigt som de är originella, underhållande och intressanta. Därför ska jag här försöka guida er igenom videobloggsdjungeln...

Här är några guldkorn som jag hittade igår kväll från 3 helt fantastiska bloggande kvinnor:

Alla är värda en stor kram för att vara så mysiga och underbara. Följ deras bloggar, det är dom värda!

KRAM
Örjan

Ibland på somrarna brukar jag dra till lekparken för att hänga lite och bygga ett och annat slott i sandlådan. Det brukar bli kul och ibland blir vi upp till 3-4st som gräver i sanden tillsammans.

Idag var jag där igen och grävde men det var också Svante och Lars-Erik. Varje gång de kommer blir det bara problem, de bygger egna slott och börjar kriga och påstår att delar av min mark tillhör dom. Vi börjar kasta sand på varandra och det brukar ofta sluta med att jag får sand i ögonen, börjar gråta och springer därifrån.

Svante och Lars-Erik har även börjat ta över lekplatsen allt mer och mer och de dominerar drygt hela den norra delen av sandlådan. När jag kom dit idag så var mitt slott från igår nedtrampat. Jag känner mig lite lätt förkrossad över det här, vad ska jag göra?


Jag brukar använda min röda hink och en gul spade som jag haft
sen jag var liten. Sandlådor är alltid lika kul, tiden bara rinner iväg.

Idag när jag satt i soffan och tittade på den fantastiska dramaserien "doktorn kan komma" blev jag efter ett tag enormt kissnödig. Jag lyckades nätt och jämt hålla mig till den första reklampausen men då kom det en ny reklamfilm från Telia som jag inte hade sätt tidigare.

Efter Teliareklamen sneglade bort mot toaletten och insåg hur långt bort den var och jag skulle säkert inte hinna tillbaka innan "Doktorna kan komma" började igen. Jag sneglade återigen mot toaletten och sedan mot min nyuppdruckna kaffekopp och det dröjde inte länge förens jag började lätta på trycket ner i kaffekoppen. Det kändes helt underbart och nu i efterhand känner jag att det var rätt beslut som jag fattade för reklampausen var extra kort precis som jag trodde och det kom dessutom en till ny reklamfilm som jag inte hade sätt tidigare.

    
Serien har även vinnit priset "Silver TeleVizier-Tulip" i Nederländerna.

Man borde nästan ha en toalett i vardagsrummet för absoluta nödfall bakom ett draperi eller nåt. Eller varför inte bara en klassisk potta under soffan?

Idag när jag var ute och gick i skogen för att leta efter någon blåbärsbuske att gotta sig i kände jag något kallt på min högra bröstvårta. Jag tittade ner och såg en liten blöt fläck på min vita tröja och jag började undra om fått en plötsligt oväntad mjölkproduktion eller är det bara en regndroppe som fallit på ett konstigt ställe?

Jag känner mig väldigt kluven och förvirrad över det här. Men jag har i för sig känt mig väldigt ömtålig de senaste dagarna. Mina bröst ömmar och jag känner mig känslomässigt instabil. Igår kväll grät jag till och med lite när jag åt det sista chipset från ett pringelsrör trots att jag hade en till oöppnad precis bredvid mig.

Jag har googlat på mina symptom och undrar om man kan ha manlig menstruation? Det här är något helt nytt för mig...


Jag tror jag får ta och skicka iväg ett mejl till någon sjukvårdsupplysning... jag återkommer igen när jag har fått ett svar på denna underliga gåta.

Jag har märkt att varje gång jag ska på toaletten så har jag börjat få väldiga problem med att torka mig själv och jag tror min ökande vikt kan vara den största orsaken till min bristande rörelseförmåga.

Det är svårt att komma runt men genom att gunga fram och tillbaka samtidigt som jag kränger med armen lite runt på sidan underifrån så har jag lyckats utveckla en teknik för att lyckas med detta.

I vissa krisartade situationer har jag ibland nästan övervägt att ringa efter räddningstjänsten men varje gång så har jag lyckats sansa mig och på så sätt fått mer tid för att förfina min teknik.

Men idag så såg jag en ny produkt som kallas för "Comfort Wipe", den verkar vara lösningen på alla mina problem. Se klippet nedan...

Jag har försökt ringa numret som visas på reklamen men jag kommer alltid fram till en kvinna som säger att abonnenten inte finns och hon vägrar svara på tilltal.

Är det någon som har ett annat nummer jag kan ringa?

Idag var jag hos min läkare och han var väldigt bekymrad över mitt akuta sjukhusbesök i sundsvall, trots att det visade sig att det bara var gaser som jag hade och inte någon hjärtinfarkt.

Vi pratade länge och han märkte att jag har varit mer fokuserad på ostbågar än vanligt den senaste tiden och han sa att jag hade hamnat i något han kallade för ostbågeträsket. För att förklara detta lite tydligare ritade han upp en bild för mig...


Hälsa/Ostbåge-graf.

Han påstod att sen dagen då jag upptäckte ostbågar så har min hälsa försämrats "exponentiellt" med tiden och att vägen tillbaka kommer inte vara lätt men är ett absolut måste. Jag förstod inte allt han sa men sträcket pekade neråt och detta var inte bra.

På hemvägen hann jag tänka lite djupare på alla nya intryck som jag fått från läkarbesöket och helt plötsligt fick jag en uppenbarelse "man lever ju bara en gång!". Jag åkte direkt förbi Konsum och köpte en påse ostbågar med tillhörande dippsås inför kvällen, fan vilken underbar kväll det här ska bli!

Ostbågeträsket är nog ungefär samma sak som chipspåse-effekten, mer om det kan läsas HÄR.


Jag kände mig lite som Gandhi när jag gick där och filosoferade.
Vi är nog ganska lika.

Puss

Nu har vi legat här i sängen ett tag och jag känner en doft som jag inte riktigt kan placera... och jag undrar om jag glömt nån mat som gömt sig någonstans som letat sig in i fodret i lakanet och madrassen. Aja det får bli morgondagens projekt! Nu ska vi fortsätta mysa tills vi somnar för jag får heller inte bli sen till mitt extrainsatta läkarbesök i imorgon vid 14-tiden.

EDIT: Oh my God... det är kattpiss överallt...