Ikväll känner jag mig ensammare än någonsin trots att jag har suttit och kramats hårt men kärleksfullt med mina katter enda sedan igår kväll. Dom jamar till lite då och då och man verkligen känner hur dom lider med mig. Jag har gråtit i flera timmar nu och kommer nog gråta i några timmar till. Tänk att en spade kan väcka så många känslor.

Spaden hade börjat bli riktigt sliten och när man tittade på den kändes det som om hela ens liv passerade i revy. Varje litet märke och repa hade sin egen historia. Och när spaden nu är borta så känns det som om en stor del mitt liv helt plötslig har försvunnit.


Ett gammalt foto på min spade, tagen någon gång på slutet av 90-talet

Jag måste samla kraft för att våga säga ifrån! Lysrörslampan i köket har dessutom gått sönder igen. Det här är verkligen för mycket för mig på en och samma dag.

Länk tll inlägget om min Lysrörslampa, Klicka Här!