Rehabiliteringssimningen (fetsim)

Som varje kväll så är det nu kväll igen. Och efter en längre tids depressioner, troligen på grund av utbrändhet börjar jag nu äntligen känna mig på bättringsvägen. Det blev lite för mycket att tänka på när rehabiliteringssimningen började dra igång för ett par veckor sen på tisdagar så jag har knappt orkat göra så mycket annat än att tänka på det. Min doktor sa att det skulle få mig att må mycket bättre men jag har väldigt svårt att hålla med  om det eftersom jag mår mycket sämre. Jag har bara orkat ta mig dit en tisdag och har sedan dess skippat resten. Bara tanken gör mig trött och deprimerad. Varför måste man röra på sig i onödan om man inte vill!?

Till slut så pratade jag idag med min psykolog Anna som bestämde sig ganska snabbt för att ringa min doktor och be honom att avbryta simträningen. Så från och med idag är simningen på tisdagar valfri! Det här är nog första gången jag någonsin hållit med min psykolog till 100 %. Hon som brukar kännas så destruktiv och vilja vända helt upp och ner på mitt liv har nu äntligen hjälpt mig med något. Och dessutom hjälpt mig med något som jag själv tycker jag behövde hjälp med.
Hur som helst har jag hunnit vilat upp lite mig nu och mår äntligen bättre. Nu ska jag börja blogga lite oftare igen!

Kramar Örjan


Kommentarer
Postat av: Louise

Lycka till Örjan, skönt att höra att du är på bättringsvägen. Tyvärr kan jag inte säga det samma om dn vikt :-). Du måste träna på nåt sätt i alla fall! tyckte faktiskt simning lät som det bästa alternativet för dig... men... men.... du kommer säkert på nåt.

2009-08-11 @ 15:51:52
URL: http://louise.blogg.se/
Postat av: Bengan

SV: Louise "kommer säkert på något..."

...NOT

2009-08-11 @ 19:27:50
URL: http://flashback.info

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0