Känner mig riktigt nere ikväll och mår absolut inte bra. Jag saknar dig mer än någonsin och undrar vad du gör just nu… klappar du hunden? äter du mat? sover du? 

Eller tittar du också upp ut i mörkret mellan gardinerna mot månen och undrar om vi tittar på den samtidigt. Jag skrev en till dikt, den är inte så lång men den är allt jag har att ge.

En jul utan dig är som en julafton utan presenter
Som en tomte utan skägg
Jag har ett foto av dig på min sovrums-vägg

Du är så liten, söt och kul
Bara du är det ända jag vill ha till jul!

Tänker på dig Isabella
/Kramar Örjan

Inatt efter att ha klickat runt på välldigt många länkar hittade jag en riktigt rolig sida som heter Jibjab och jag har ingen aning om vad det betyder men kul va den. Man kan lägga in bilder på sig själv och andra för att sedan få va med på film. Haha, det känns nästan som om man är där fast ändå inte. Va glada vi ser ut att vara!

Jag får verkligen lust att köpa nån träningsvideo på VHS eller något liknande och börja träna upp några snitsiga rörelser som skulle kunna gå hem på dansgolvet. Tänk vad överraskad Janne skulle bli. Jag var trots allt ganska bra på bugg och polka sedan gymnastiken på högstadiet men disco är något helt nytt för mig.

Jag har inte läst Blondinbellas blogg på ett par dagar nu och jag förstår inte varför. Idag gick jag i alla fall äntligen in på hennes blogg för att uppdatera mig om vad som hänt där ute i världen.

Så fort jag började läsa började jag få djupa ångerkänslor, förra veckan åkte hon tydligen upp till norrland utan min vetskap. Och jag börjar undra ifall jag bara har glömt bort det men det känns som om jag hade glömt bort det skulle jag nog komma ihåg att jag glömt en sådan viktig sak. Därför tror jag nog att jag bara har totalt missat det. Vilken oflyt man har ibland!

I hennes senaste inlägg sitter utomhus och äter goda rostade mackor med mycket ost och hjortronsylt på. Det är gott, man ska inte snåla med varken ost eller hjortronsylt, ju mer desto godare. Hon verkar i alla fall befinna sig på en plats som kallas Övik, vart ligger det? Är det nära? Är hon fortfarande kanske kvar i Norrland? Och i såna fall, hur tar jag mig dit?

Jag gissar att jag nog får skylla mig själv för jag känner redan hur jag börjat tappa kontrollen över mig själv. Från och idag ska jag nog aldrig ta ett uppehåll från att läsa hennes blogg!

Idag när jag åkte in till bensinmacken för att köpa jordgubbar såg jag att Blondinbella återigen prydde omslaget på tidningen "VeckoRevyn" som jag bara blev tvungen att köpa.

Hon fick till och med en egen affisch här utanför macken i Östersund precis vid ingången där alla ser den. Vilken tur hon har.

Hon är verkligen en sann förebild och jag beundrar denna visa kvinna. Hon guidar mig genom livets alla bekymmer och hennes inlägg berör mig varje dag. Hon är mycket bättre än min psykolog någonsin kommer vara. Och jag blir arg varje gång Anna, min psykolog säger att internet har en "dålig" inverkan på mig. Jag håller inte alls med för internet, Isabella, Kenza och Google hjälpt mig genom många svårigheter och problem genom livet vilket Anna bara skulle ha förvärrat.

Och jag fick dessutom skönhetsbilagan på köpet. Vem visste att det fanns nylonstrumpor för män!?

Idag såg jag till min stora beundran att Blondinbella stod och poserade i en svart bikini på sin blogg. Han skrev ett vackert inlägg om att man ska vara stolt över sin kropp även i en bikini. Det berörde mig verkligen, jag kännde igen mig.

Jag håller med allt hon säger, benen blir faktiskt större när man sätter ner sig på en stol, och magen blir bulligare. Alla har precis samma problem, även Isabella. Därför ska man inte bry sig och vara stolt över sin kropp! Ja! Det är jag! Jag är stolt! Du har gjort mig stolt! Isabella gör mig stolt! Jag älskar dig...

Ibland så låtsats jag att det hon skriver enbart är skrivet för mig. Det gör mig varm och glad.


Hon ser riktigt glad och nöjd ut där i den fluffiga sängen med sitt rufsiga hår slängt lite lätt över axlarna med ett brett leende på dom mjuka, varma läpparna som säkert också doftar jordgubbar. Vad sugen jag blev på jordgubbar, åker nog förbi konsum imorgon och köper några, med socker och grädde. Det är gott.

Hon skriver också på bloggen att hon gått upp 5 kilo sen förra sommaren och jag gjorde lite beräkningar... så om hon går upp 5kg varje år så väger hon om 20år 160kg eller om 30år 210kg. Där är väll ungefär vad jag har gått upp varje år sedan gymnasiet. Vi har mer likheter än vad jag trodde.

Du är som sockret och grädden på mina jordgubbar. Kram, jag tänker på dig!

EDIT: Jag är stolt över min kropp men det skulle aldrig vara fel att gå ner en sådär två, tre kilo.

Kenza firade genom att äta en extra god pasta medans Isabella firade genom att klä ut sig till Barbie och sjunga sånger. Jag hade hoppats att jag skulle få en inbjudan men den kom aldrig... Jag hade gärna velat vara din Ken!

Jag börjar även undra hur det egentligen blev med min examen eftersom det var lite rörigt i mitt liv just då... Jag hade precis slutat växa på längden och började av nån konstig anledning växa på brädden istället. Aja, det får jag ta nån annan gång...

         

Jag känner att jag kanske borde skicka dom varsin present, men vad!? Det här är mina idéer så här långt... chokladkartong, nallebjörn, hjärthalsband, klistermärken, eller kanske till och med en hemmagjord smoothie som jag vet att framför allt Isabella uppskattar. Vad tror ni? Några fler förslag?

Puss på er! Ska lägga mig tidigt ikväll.
Dröm söta drömmar...

Gomorrgon! Idag vaknade jag lite senare än vanligt, runt 17-tiden för att min veckarklocka verkar ha stannat. Men nu medans jag sitter här och käkar pizzarester frukost ser jag att min blogg ligger på plats Nr. 1 av de bloggar som täcker ämnet "Blondinbella" enligt bloggtoppen.se som har 29544st registrerade bloggar.

Nu är jag äntligen hemma igen och ska snart gå in till Janne för att hämta mina kära katter Maja, Isabella och Kenza. Men först ska jag berätta hur resten av min Stockholmsresa gick.

I förrgår åkte ju Lasse till Östeuropa och jag hade ju bestämt mig för att stanna en dag extra i Stockholm men nu i efterhand inser jag att det kanske inte var så genomtänkt. Vart skulle jag bo någonstans!? Det slutade med att jag åkte tunnelbana fram och tillbaka mellan Hässelby och Farsta Strand hela natten och jag tror jag nästan spenderade 600kr på godinautomaterna.



I alla fall... på morgonen därpå bestämde jag mig för att hälsa på min Isabella så vi skulle få chansen att tala ut om våra starka känslor för varandra innan min buss avgick hem till Östersund igen.

Jag visste inte riktigt vart Isabella bodde men jag hade fått för mig om att det var någonstans på gärdet. Så jag gick runt där mellan husen och spanade efter henne genom fönsterrutorna. Till slut hittade jag ett fönster som såg ut att kunna tillhöra en Isabella. Det var rosa gardiner och ett brinnande ljus stod på fönsterkarmen som säkert doftade jordgubbar och hallon som jag vet att hon tycker om.

Jag stod utanför och spanade i nästan en timme utan att se nån rörelse inifrån fönstret och jag beslöt mig för att gå upp till dörren.

Jag kunde ju inte komma dit tomhänt så jag gick och köpte en kebabrulle som jag la utanför hennes dörr. Den underbara kebabdoften som sipprade in genom brevinkastet kanske skulle kunna locka ut henne. Det dröjde inte länge förens jag själv föll för frestelsen och åt upp den. Jag borde ha köpt 2!

Det slutade med att jag skrev ett litet brev där jag förklarade min situation och att hon inte var där. Jag frågade även om det är så här hon vill ha det!? För då kan vi ju lika gärna göra slut. Men det tror jag inte nån av oss egentligen vill.

Jag la brevet darrandes och gråtfärdig genom brevinkastet och vände ryggen mot dörren och gick sakta därifrån. Mina känslor blev allt starkare för varje steg jag tog och efter några meter vände jag mig om för att springa tillbaka bankandes på dörren och skrika ISABELAAAA! medans tårarna rann ner för mina darrande läppar.

Handtaget drogs ned och dörren öppnade sig. Där stod ingen Isabella utan man som hette Gunnar. Hur kan jag ha missat att namnet på brevlådan inte stämde!? Jag tror jag lät mina känslor ta över lite för mycket. Vi var båda tysta och tittade på varandra i några sekunder innan jag kravlade mig upp och sprang därifrån.
Vilken blick jag fick när han öppnade dörren... Men varför hade han rosa gardiner!? Detta var mycket förvirrande.

Kärlek är inte lätt och framför allt inte långdistansrelationer.

Efter en lång och häktisk dag i storstadsdjungeln ligger jag nu här i sängen med min bärbara dator i knäet och suger i mig en kalles kaviar medans jag tänker på hur mina katter har det i ensamheten uppe i norr, hemma hos Janne som är kattvakt.

Jag funderar även på om det är dags att vi båda vågar ta ett kliv närmare varandra efter allt vi varit med om tillsammans.

Ikväll har jag i alla fall skrivit ännu en dikt till dig...

Sedan tidigt i fredas vid cirka 1-tiden på natten har jag inte kunnat nå Blondinbellas blogg. Jag har sedan suttit och uppdaterat hennes sida med jämna mellanrum utan resultat. Vad händer egentligen!?

Hela min värld har vänds upp och ner denna vecka. Först sommartid sen "Isabella jagas... igen" och nu det här. Jag har sökt mycket om det på nätet och det verkar ha skett en så kallad "hacker-attack" mot hennes blogg. Allt är raderat och jag känner återigen ett stort tomt hål inom mig. Vilka onda människor det finns. Som tur har jag under tidens lopp hunnit spara ner många av hennes bilder till min dator. Jag kunde inte hålla mig så det blev ett nytt bildspel...

Jag hoppas verkligen det löser sig snart. Håll ut!

Jag packade genast min resväska för att bege mig till Sveriges huvudstad ett par dagar tidigare än planerat för att hjälpa till och stötta henne. Alexandra, ryskan från SprayDate skulle få vänta ett litet tag till men detta var viktigare. Hon skulle säkert förstå. Min gamla kärlek var i nöd och det var brottom!

När jag kom fram till tågstationen så såg jag att jag precis missat dagens sista och enda avgång och jag kom på att mina pengar ändå var slut. Jag satte mig på perrongkanten och grät medans jag såg tåget försvinna långt bort i horisonten.

Nu är jag hemma igen, jag har torkat tårarna och laddar inför söndagen. Livet är inte lätt!

Håll ut! jag är påväg...
Kram
Din Örjan

Det har känts som om vi glidit ifrån varandra mer och mer den senaste tiden men det kanske bara gör oss starkare. Håll ut!
Än finns det kanske hopp.

Kram

Din Örjan

Idag vid 16-tiden ringde jag Blondinbella efter att ha suttit uppe hela natten och memorerat allt jag skulle säga för att låta så bra som möjligt och inte verka desperat.

Efter 8e signalen svarade hon och jag fick en total blackout. Jag vågade inte säga ett enda ord utan jag bara satt där och flåsade djupt in i luren.

Isabella - Hej! Det är Isabella

Jag - Flås... flås...

Isabella - Hallå!

Jag - flås.

Isabella - Vem är det!?

Jag - Flås... flås... flåås..

Sen la hon på...
Det kändes ju så sjukt pinsamt och efter nån minut så fick jag det här sms'et...


"Jag vet inte vem du är och tycker det kan förbli så!"

Vad menar hon? Vill hon inte ha mig? Spelar hon svårflörtad?
Nu har jag suttit här på sängkanten med katterna och gråtit i nästan en timme. Det har känts som om vi glidit ifrån varandra mer och mer den senaste veckan. Jag tror det är slut mellan oss!

Igår eftermiddag vid 20-tiden drog jag in till city för att käka på restaurang, jag beslutade mig för Mcdonalds och började trycka i mig BigMac's. Efter den tredje burgaren sviker mitt minne för resten av kvällen.

Jag vaknade upp idag vid nu vid 14-tiden och upptäcker till min fasa att jag har en stor tatuering på min arm. Det hade inte vart så illa om dom stavat rätt. Men nu e det så att den säger "Isabela". Det fattas ju ett till "L" nånstans där i mitten. Vad hände igår egentligen!? Och vem fan gör tatueringar på natten?

Har du nåt spår om vad som hänt mig, kan du va så snäll att skicka ett mail...

Ligger här i sängen och myser som vanligt tillsammans med mina katter och tittar på ett bildspel jag gjort till dig...



Visst är det vackert! Man får nästan en liten tår i ögat.
Gjord av kärlek

//Din Örjan


Edit: Detta är också en hyllning till den internationella Kvinnodagen den 8e mars... Jag tänker på er!

Nu ligger jag här i sängen igen och njuter med en sked i handen och äter apelsinmarmelad, lyssnar på ljuv musik av Lasse-Stefans in på småtimmarna, drömmer mig bort och tänker på dig.