Idag var Janne här och lyckades äntligen montera bort den förbannade strömboxen som katten låg bakom och till min stora förvåning låg inte bara Isabella därbakom utan också en helt annan katt som jag aldrig tidigare sett i mitt liv.

Isabella var ovanligt stel och såg ganska risig ut med en stor bränd fläck på svansen som luktade gammal kolgrill, känslan var obeskrivlig.

Janne tog fram snöskyffeln, bad mig att gå in i huset och lugna ner mig medans han städade upp och gjorde sig av med katterna.

Jag sitter nu i köket och spanar ut genom fönstret medans det blir allt mörkare i rummet för jag märkte att Janne aldrig monterade upp boxen igen och kopplat in strömmen. Men tänk om det inte var hon vi hittade och kanske bara någon annan katt som hon liknade... Jag gråter lite, solen försvinner allt mer bakom horisonten och batteriet på datorn tar snart slut.


När nattens mörker falnar...